När Chrille P kom på besök.

Han kom som ett yrväder en decemberafton och hade en halv stock snus i en tygkasse om handen.

Helgen fortsatte på samma sätt där vardagen slutat i den gyllene humlebrygdens tecken. Fast då Chrille P envisats att ta med sig det första regnet på tre månader till L.A. som tillfälligt slog ut Alabama Man fick Niblet och Nalle ge sig ut på egen hand på fredagskvällen. Planen var lika genial som enkel. Barrunda på Sunset Strip - snabbt in, snabbt ut, inga vittnen.


Det började simpelt på Rainbow med några glas av husets berömda Jack n' Coke. En spelautomat med diverse spel i barens ena hörn skvallrade för oss om att detta verkligen var Lemmy Kilmister's stammishak. Samtliga spel, med allt från Majong till Poker, hade Lemmy på första plats på highscore listan.


Sen bar det av till Roxy där det var 80-tals kväll med Camp Freddy, ett coverband där bland andra Dave Navarro och Matt Sorum ingår. Gästartister som Macy Grey, Steve Vai, Cypress Hill, och den där snubben från Sum 41 kom och gick. Men det var inte förrän mot slutet då Billy Gibbons dök upp och drog av Gimme All Your Lovin' jag kände mig nöjd. Direkt efter detta alster tändes lamporna och vakterna började köra ut folk och ännu en gång förbannade man de tidiga stängningstiderna som återigen begränsat en barruna till två ställen.


Lördagen bjöd på shoppingruna ute på Camarillo Premium Outlets och en lugnare utekväll i Santa Monica. Och tur var väl det då det nalkades ny hikingtur på söndagen då solen åter började närvara sig över L.A. Denna gången kände jag mig betydligt piggare då jag visste att en stor belöning väntade efter promenaden.


Efter mycket om och men lyckades vi till sist hitta en ingång genom det avspärrade området kring Lake Hollywood som förser L.A. med dricksvatten. Även detta område kändes fint att traska runt i trots de överdrivna avspärrningarna som gjorde att vi inte kunde fortsätta runt hela sjön som planerat.


Sen åkte vi och kollade på den jävla skylten.


På väg hem kom den stora belöningen - resans första besök på Amoeba. Jag fick tydliga direktiv att begränsa min tid bland skivbackarna till 30 minuter med det räckte gott och väl till att plocka på mig följande gobitar; Children "S/T", Black Flag "Loose Nut", Hüsker Dü "New Day Rising", NOFX "Cokie The Clown", Doomriders "Darkness Come Alive", Jesus Lizard "Liar", Marked Men "Ghosts", samt "God is Good" och "Variations on a Theme" av OM.


När vi kom tillbaks till Santa Monica blev det mexikanskt och margaritas på Lula. Kanske det godaste jag ätit på denna resa vilket satte mig i direkt matkoma. I lägenheten väntade soffan på mig med Elf på TV. Dock blev den tiden kortvarig. Chrille P, Onyttans nya partner-in-crime, meddelade mig via Short Message Services att Townhouse krävde omedelbar uppmärksamhet. Jag övervägde situationen några minuter men insåg rätt snabbt att jag inte kunde göra annat än att förplikta min lolajitet till mitt nya stammisställe.


Townhouse serverade mig som vanligt de magnifika 710ml Tecate burkarna och bjöd på två nya överraskingar. En "Che" öl från Angel City Brewing Company samt deras "Prohibition Lager" som enbart tillverkas för Townhouse. Detta var även första gången jag välkomnade tvåslagets stängningstid. Jag tog förväl till Chrille P som fortsatte vidare ut mot den jävla skylten i jakt på ytterligare äventyr och traskade nöjt hemåt via Speedway i mörkret.